Blockflöjt Sverige

Publicerat av Sparf Alexandra 2022-05-23. Tema: Hobby
Text: Lars-Gunnar Franzén


Jag har i många år spelat svensk folkmusik på blockflöjt. Den musik som jag spelar är en fioltradition, och det har till stor del format låtarna. Det känns därför naturligt att följa fiolens frasering, annars får man inte med låtens karaktär. Men sedan blir det alltid några små ändringar. Ibland kan det vara något som helt enkelt ligger illa till på blockflöjt (t ex en drill som råkar ligga på gränsen mellan två register på flöjten), och just där kan jag inte följa fiolen. Å andra sidan lägger jag så måningom till egna utsmyckningar på låtarna, framför allt förslag men ibland också någon drill, utifrån vad som är tacksamt att göra på blockflöjt.


Från början spelade jag enbart sopranblockflöjt, och under många år använde jag barocksopraner av modell Moeck Rottenburgh, i palisander och ebenholz. Och jag tyckte att större flöjter var för tonsvaga, särskilt i det låga registret, för att fungera ihop med fioler, och även för dansspel. Men även sopranen är ganska svag i det låga registret.


För ca 20 år sedan upptäckte jag Mollenhauers moderna altblockflöjt. I och med att en modern blockflöjt har rena övertoner så svänger övertonerna med och förstärker de låga tonerna. En barockflöjt har inte rena övertoner och det gör att övertonerna dämpar de låga tonerna. Så nu hade jag hittat en tillräckligt ljudstark alt, som var användbar även i det låga registret. Alten ligger dock ”fel” i tonomfång, så det är inte så många låtar som går att spela på alt, men de låtar med litet omfång (ca en oktav) som bara ligger på fiolens två översta strängar funkar bra. Då spelar jag också i samma oktav som fiolen. Det kan även tilläggas att alten är sämre vad gäller tonart, och jag spelar ogärna A-dur på alten. OK, nu hade jag både sopran och alt. Och så småningom blev det även en modern sopran.


Sedan fick jag tips från Göran Månsson om de ”RA-flöjter” som Ragnar Arvidsson tillverkade. En sorts hybrid mellan renässans- och barockblockflöjt (nästan cylindrisk borrning, med en kraftig förträngning längst ner!). Ljudstarka flöjter, med stark ton även i låga registret. Jag köpte både sopran och G-alt av Ragnar. G-alten är användbar för vissa låtar i A.


Och sedan tog Ragnar fram en modern tenor, som bygger på samma principer som Mollenhauers moderna blockflöjter. Äntligen en tenor med tillräcklig volym!


I samspel med fiol använder jag idag mest sopran (RA-flöjt och Mollenhauers moderna) och tenor (Ragnars moderna). Då har jag ett register som motsvarar fiolens omfång. Ibland använder jag altar för låtar med begränsat tonomfång (ofta F-alt för D-låtar och G-alt för A-låtar).

För rent solospel använder jag oftast altar (F- och G-alt). Då får musiken helt enkelt klinga en kvart eller kvint högre än på fiolen. Alten har en fylligare klang än sopranen, men är mindre klumpig än tenoren.


Sommaren 2021 utökades flöjtsamlingen med ytterligare en flöjt. En Eagle Classic Alto från Adriana Breukink. En fantastisk flöjt, men mycket kraftfull klang. Jämfört med traditionella blockflöjter så har den en vidare borrning. Den har till och med vidare borrning än Mollenhauers moderna blockflöjter, och dessutom så har den ett labium av metall! Det tar tid att lära sig spela på en Eagle, men nu, efter snart ett år, så känner jag att jag börjar få kontroll över den. Jag är ännu inte riktigt vän med de högsta tonerna, men Eagle-flöjten  kommer att bli en fantastisk flöjt för solospel till dans – den når ut över ett stort dansgolv utan förstärkning.


Finns det då några nackdelar med moderna flöjter? Jag kan se två. De är förhållandevis dyra. Och om man spelar tidig musik, då är de inte godkända som tidstypiska instrument. Men jag som spelar svensk folkmusik behöver inte bry mig om vad som är tidstypiskt. Det finns ingen gammal tradition av blockflöjtsspel inom svensk folkmusik, och därför är blockflöjt inte ett godkänt instrument för Zornmärkesuppspelningar (den som har Zornmärke i silver kan kalla sig riksspelman). Men det är i stort sett bara för Zornmärkesuppspelningar som det finns sådana begränsningar. I alla andra sammanhang kan jag helt enkelt de instrument som fungerar bäst för den musik som jag spelar idag.


---------------------------------


Här kan du se FB-filmer på Lars-Gunnars spel


Publicerat av Sparf Alexandra 2022-05-16. Tema: Hobby
Text: Annika Windahl Pontén


Jag heter Annika Windahl Pontén, jag arbetar i dag som besökskoordinator på Uppsala universitet och Uppsala universitetsbibliotek. 2020 disputerade jag på en avhandling om identitet och materialitet i hushållet von Linné. Jag spelar blockflöjt och folkliga flöjter. När jag gick i grundskolan på 1970-talet var det obligatoriskt att spela blockflöjt och det gick inte att spela något annat instrument för den som inte först spelat blockflöjt. Det pågick dock också något slags försök där vi någon gång under mellanstadiet fick prova fiol. Så jag började spela både blockflöjt när jag var åtta (1974) och fiol några år senare.


Det blev aldrig särskilt mycket med fiolspelandet, jag knäckte nog aldrig koden riktigt. Däremot fortsatte jag spela blockflöjt. Jag stod i kö till piano, så länge att jag nästan glömde att jag stod där. Någon gång på högstadiet fick jag plötsligt en plats. Då vi inte hade något piano inskred in min farmor och köpte ett begagnat piano till mig. Piano-lektionerna höll jag fast vid några år, men blockflöjten hade blivit det roliga. Det var nog också i hög grad av sociala skäl eftersom jag börjat spela i ensemble och kärnan i den ensemblen var två spelkompisar som också blev goda vänner; Karin och Åsa. Vi bildade en liten ensemble utanför musikskolan; Ad Astra och fick några uppdrag där vi spelade på fester och evenemang. Dessutom brukade vi ställa oss i Gamla Stan i Stockholm någon gång varje sommar under några år. Vi lade ut fodralen och fick ihop tillräckligt mycket för att gå och äta glass på Café Gråmunken. I Ad Astra började vi intressera oss en del för sammanhanget kring musiken, och det gällde främst hur folk var klädda under de perioder musiken kom från men vi insåg också att det var ganska mycket dansmusik vi spelade. Ingen av oss dansade (ännu) historisk dans men Åsa dansade folkdans och både jag och Karin började med det och dansade i lite olika utsträckning. Till flera spelningar vi hade hyrde vi historiska kläder på olika håll.


Ad Astra bestod gymnasiet igenom men upplöstes när vi började röra på oss för att studera, vara utomlands och annat. Jag var en termin i England 1987 och började studera i Uppsala hösten 1988. Avsikten var att bli arkeolog med osteologi som inriktning men först fanns det ju så mycket annat roligt att prova så jag började läsa Kulturvetarlinjen och idé- och lärdomshistoria. Det blev också teoretisk filosofi, teologi och musikvetenskap innan jag antogs till forskarutbildning i idé- och lärdomshistoria. Vägen till färdig avhandling blev sedan lång och krokig och det är delvis en annan historia men delvis hänger mitt musicerande ihop med hur jag förhåller mig till forskning också. Redan någon av de första terminerna hittade jag blockflöjtsensemblen Tonsnidarna i Uppsala och vi spelade tillsammans ganska många år. Under den perioden blev jag verkligen nyfiken på vad det var för dansmusik vi spelade och i början av 1990-talet anmälde jag mig till en sommarkurs i historisk dans med den engelska dansläraren och koreografen Jane Gingell. Kursen ägde rum i Ljungsbro utanför Linköping och Jane arbetade vid denna tid ganska mycket i Norden och Baltikum. Här fick jag äntligen en första inblick i vad branle, pavane, gaillard och andra danser är för något. Med Jane och de konstellationer hon satte samman utifrån kurserna var jag med och gjorde några dansföreställningar. Det handlade i regel om musik och dans från 1600-talet och den största av dessa var en rekonstruktion/tolkning av ett maskspel från bröllopet mellan Elisabeth Stuart och Fredrik av Böhmen i London 1613: The Lord´s Masque. I det här sammanhanget spelade jag inte men dansade, men fick ändå en viss inblick hur det går att arbeta för att kombinera källor som dansbeskrivningar, bilder, notmaterial och annat för att skapa en levande föreställning. För att kunna dansa mer och regelbundet började jag också dansa i dansgruppen Estampie i Märsta. Den leddes av Torsten Englund som också ledde Sigtuna stadspipare som vi samarbetade med för olika framträdanden och föreställningar. I första hand dansade jag men det hände också att jag hoppade in och spelade med Sigtuna stadspipare beroende på vad som passade.


I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet var jag inte så aktiv när det gällde musicerande, vilket främst beror på att mina tre barn föddes under denna tid. Jag var heller inte säker på att det skulle bli någon avhandling färdig eftersom jag fick jobb som projektledare för Linnéjubileet vid Uppsala universitet. Detta ägde rum 2007 men när det var genomfört insåg jag att jag ville byta avhandlingsämne och skriva något om hushållet von Linné och att detta skulle på något sätt involvera olika käll-typer och de samlingar som finns kvar efter hushållet von Linné. Jag hade insett att jag är intresserad av praktiker både i ett historiskt perspektiv och som metod för att nå större förståelse av historiska förhållanden. När det gäller forskning har jag främst ägnat mig åt 1600- och 1700-tal. När det gäller dans och musik är jag intresserad av fler perioder men främst medeltid, renässans, 1600-1700-tal och folkligt. (Ja, det här med genre och epok-benämningar är ett intressant fenomen i sig som också skiljer sig en del beroende på om det är t ex musik- filosofi- eller konsthistoria). Jag har spelat ganska mycket historisk dansmusik men också annan ”klassisk” repertoar för blockflöjter eller musik som är arrangerad för blockflöjter t ex sviter (eller satser) av Purcell, Händel, Hassler, Corelli och många andra. I dag spelar jag med ensemblen Musica Alta i Uppsala och där är det en blandad repertoar med just sådana klassiska inslag men också en del körmusik arrangerad för instrumental-ensemble eller stycken skrivna av en av ensemblens medlemmar. När jag spelar på egen hand har jag en viss förkärlek för Folia-variationer. Det är dock ofta så att jag återkommer till den historiska dansmusiken och t ex gärna spelar Playford-danser, menuetter eller den repertoar som ligger någonstans mellan barock och folkligt. Den folkliga dansen och musiken har också följt med mer eller mindre. Jag har dansat folkdans/folkligt även sedan jag flyttade till Uppsala men jag blev också mer och mer nyfiken och sugen på att börja spela folkliga flöjter. Det ledde till att jag hittade Göran Månssons kurser på Folk Flute Academy och gick distanskursen i Folklig flöjt på Härnösands folkhögskola läsåret 2020/2021. Här inträdde också ett för mig nytt och ovant moment; gehörsinlärning och gehörsmusicerande. Under hela min tid i musikskola och i alla ensembler har jag alltid och nästan bara musicerat efter noter. Det har varit otroligt nyttigt, svårt men väldigt roligt att inse att det går att släppa den sargen och faktiskt kunna förhålla sig på ett annat sätt till musiken också.


Så hur hänger mitt musicerande ihop med min forskning? Det kan ju tyckas som om min hobby att spela flöjt inte har så mycket med min verksamhet som 1700-talsforskare att göra. Jag skulle ändå vilja hävda att det finns ett samband. Det sambandet består just i praktik som metod. Jag är intresserad av ett brett spektrum aspekter av den historiska verkligheten: idéer, teorier, vardagliga praktiker. Det kan också uttryckas som t ex vad trodde, tänkte och tyckte man, hur var människor klädda, vad åt de, vad dansades eller hur lät musiken? Jag är också helt övertygad om att de finns olika samband mellan t ex vad de tänkte och tyckte och hur de var klädda eller vilken musik och dans de föredrog. Genom att själv prova en viss tids danser, kläder eller musik når jag någon slags fördjupad förståelse av dessa företeelser. Givetvis är det en stor och svår fråga vad vi egentligen kan veta om hur musik lät eller en dans utfördes, självklart blir det inte exakt som det var då när vi rekonstruerar i dag. Det är heller inte det som är min ambition men snarare att få någon rimlig bild av hur en dans känns i kroppen eller ser ut på golvet, hur musikens tempi, fraseringar eller ornament påverkar vad som känns bra att göra med fötter eller armar i en dans. Eller vilken skillnad blir det när jag spelar eller dansar iförd pocher (ett slags underplagg som ger form till en kjol) eller styvat snörliv jämfört med utan? I de historiska källor jag arbetat med kring Carl von Linné d ä och d y:s föreläsningar används t ex dans och musik som exempel i vissa föreläsningar. Flera studenter har noterat att Linné d ä på 1740-talet beskriver kontradanser som ”de absurdaste danser i världen” och dessutom som ”kättjefulla” eller fulla av ”chimärer”. I den dansgrupp jag leder, Branicula” dansar vi många kontradanser och vi har inte upplevt dem som särskilt ”absurda” eller ”kättjefulla”. Då behöver man fundera på vad sådana formuleringar kan syfta på? Utför vi danserna på ett alltför ”snällt” sätt, ska de kanske vara mer fartfyllda eller vågade på något sätt? Eller kanske är det så att alla de par som faktiskt står still ganska mycket under en dans kan passa på att göra annat än att dansa och möjligen gjorde det vid tiden? Eller var det så att långdanser med s k treparsprogression vid tiden var nya och kändes förvirrade och att det blev rörigt och lätt kaotiskt på dansgolvet när sådana danser spelades? Utan att prova tycker jag att det är mycket svårare att förhålla sig till den typ av utsagor som detta är ett exempel på.


För mig är det också ett praktiskt och behändigt verktyg att använda flöjten för att t ex prova melodier till danser från olika historiska källor eller att ta med till övningar med dansgruppen för att spela när vi inte har tillgång till inspelade versioner. Inte för att det kanske användes en blockflöjt i den historiska kontexten men för att det ligger närmast till för mig. Jag är ju inte professionell musiker och det finns begränsningar i vad jag kan (eller har tid att) göra. Det jag ändå tycker blivit en slags metodisk stil för mig är att jag just kombinerar på ibland kanske nya eller oväntade sätt. Det kan handla om att jag använder räkenskaper, bouppteckningar och sidenrockar i en idéhistorisk avhandling (vilket inte är det vanligaste typen av källor där) eller om att jag kombinerar föreläsningsanteckningar med dansbeskrivningar och tryckta notböcker från 1700-talet för att göra en filminspelning med danser från en samling på Lövstabruk. Dessutom är det inte oviktigt att jag tycker att det är roligt att arbeta på det här sättet och att jag tycker att blockflöjter och folkliga pipor låter otroligt snyggt både på egen hand och i kombination med många andra instrument!


Den som ev vill se filmen med danser från Lövstabruk, där det inte är blockflöjtsmusik men väl musik av Cajsa Ekstav och Roger Tallroth kan använda denna länk, här.

Publicerat av Sparf Alexandra 2022-05-11. Tema: Flöjter
Text: Ingegerd Fredman


Hej alla blockflöjtsälskare!
Jag och min make Roger har under 40 års tid, med stor passion och gläde, drivit vårt familjeföretag
Fredmans Musik. Många trevliga kundkontakter, roliga utställningar, byggarkurser och marknader har det hunnit bli!


Vi är båda utbildade musiklärare och har fungerat som en länk mellan tillverkare och brukare. Import och försäljning har skett utifrån musiklärarperspektiv.

Blockflöjtstillverkarna strävar alltid efter att utveckla nya modeller med spännande egenskaper som kan möta marknadens behov, ofta i samarbete med duktiga blockflöjtister.

Vi på Fredmans Musik har känt det som en uppgift att förmedla våra egna ochvåra kunders önskemål till blockflöjtstillverkarna. Det kan vara tips på förbättringar, önskade egenskaper,

erfarenheter som vi kan ta med oss från undervisning, samspel och solospel.


De senaste 2 åren med pandemin har varit annorlunda på olika sätt. Undervisningen i blockflöjt har liksom annan undervisning drabbats av svårigheter att träffas rent fysiskt och digital teknik har använts. Digitala lösningar för distansundervisningar kommer att fortsätta att utvecklas och har fungerat som en möjlighet att hålla liv i intresserat för att spela och skapa musik.
Men inget går upp mot att äntligen få träffas och spela tillsammans! Under pandemin har vi på Fredmans Musik noterat att antalet nybörjare i Sverige totalt sett har minskat, delvis också beroende på pensionsavgångar och att utbudet av aktiviteter idag är så stort att tiden inte räcker till för att spela och hinna bli duktig på ett musikinstrument. Men eftersom allt går i vågor hoppas vi på en ny våg av stort intresse för blockflöjtsspel. Vi har ju så många duktiga blockflöjtister så det saknas inte förebilder.


Positivt är att många under pandemin fått mer tid till att spela, både hemma och i befintliga och nystartade ensembler. Många har blivit ’återbörjare’ som en av våra kunder så träffande benämnde det; att som pensionär få möjlighet att återuppta sitt intresse att spela blockflöjt! Riktigt kul.


Vi brukar alltid möta våren genom att besöka den stora internationella musikmässan Frankfurt Musikmesse där vi får tillfälle att träffa våra tillverkare; Moeck, Mollenhauer, Küng, Kunath m fl och ta del av deras nyheter.

Tyvärr har mässan blivit uppskjuten flera gånger om och skulle ha ägt rum nu i april. Men tyvärr

blev den i sista stund inställd och kommer inte att fortsätta, åtminstone inte i sin nuvarande form.


För blockflöjtsintresserade här i Europa blir det i stället utställningar/konserter specialiserade på blockflöjter eller tidig musik som kommer att gälla. Det kan säkert bli positivt med besökare som är särskilt intresserade av blockflöjt och andra tidiga instrument.


Eftersom en bra blockflöjt ska kunna kanalisera spelarens vilja att uttrycka sig genom instrumentet

är det viktigt att den är utvecklande, inspirerande och inte ett hinder för spelaren.

Särskilt ett dyrare soloinstrument ska kännas som ’skräddarsydd’ för spelaren.

Egenskaper som ofta efterfrågas är greppvänlighet, snabb ansats, lättspelad på höjden, fyllig

och varm på djupet, att klangen passar för ändamålet.

Fantastiskt med blockflöjten är att den tillverkas i olika prislägen, storlekar alltifrån från garklein till subsubkontrabas och att den finns i olika stämningar t ex 442Hz (normalstämd) och 415Hz (lågstämd).
Blockflöjten tillverkas även i många olika träslag (skyddade av Citesregler) liksom andra material som t ex ABS-plast och växtbaserade material.


En del blockflöjter har ett extra stort tonomfång, en del är försedda med extra många klaffar, olika borrning och blåskanal för att få särskilda klang-och ansatsegenskaper.
Spännande hur de olika variablerna kan kombineras!


-------


Utifrån senaste halvårets efterfrågan gör jag (Ingegerd) här en liten inventering av utvalda, populära modeller.

Jag tar enbart med de fabrikat som vi har erfarenhet av och ger en kort beskrivning av de olika modellernas egenskaper.

Klickbara rubriker!

På Blockflöjt Sveriges FAKTA-sida hittar du informatin om storlekar, träslag mm.
Blockflöjtsfamiljen beskrivs i ett filmklipp, den Stora blockflöjtsfamijen i en miniartikel.

AULOS TENOR PLAST, dubbelhål

- Den mest greppvänliga tenoren i plast utan klaffar.

YAMAHA SOPRAN, ALT PLAST,  Ecodear

- tillverkad i ekovänligt växtbaserat material – varm, fokuserad ton, välvd blåskanal (ökade möjligheter yill dynamiskt spel som på sololblockflöjter).

ZEN-ON ALT PLAST, 415Hz


- Prisvänlig lägstämd alt i plats efter Brassan-original.

Vad är 415Hz? - Läs om 415hz här.

KÜNG SOPRANINO GRENADILL, Superio

- Utmärkt om man vill spela sopraninosolo till större orketer. Kraftfullt klingande med vacker ton.

Vad är Grenadill? - läs mer här.

MOECK SUBCONTRABAS LÖNN, (f)

- Den första direktanblåsta subkontrabasen med stora möjligheter till ett flexibelt sepl med många finesser.

MOLLENHAUER TENOR BUXBOM, Comfort

- En tenor med 4 klaffar, Mycket greppvälnig och trevlig tenor.

BLOCKFLÖJTSSERIER:

MOECK ROTTENBURGH

Sopranino - Bas
- Alltid omtyckt, pålitiliga och prisvärda. 

MOLLENHAUER DENNER


Sopranino - Kontrabas
- Utmärkta instrument i modern barockstil med en rik, klar ton med bra intonation och respons.

MOLLENHAUER ADRI´S DREAMFLUTE


Sopran - Bas, Renässansflöjter.

- Utmärkt för hela renässans-och den tidiga barockrepertoaren, liksom Bach, folkmusik eller modern repertoar. Renässansblockflöjt med en kraftfull och robust ton, men med en barockflöjts 2-oktavers omfång och greppsystem, välvd vindkanal. Finns även i konstmaterial. Lättgreppad, tillverkas i päronträ

Publicerat av Sparf Alexandra 2022-04-30. Tema: Hobby
Text: Johan Areskoug


Pandemin har satt käppar i hjulen och mina två blockflöjtsensembler har legat nere under lång tid. Heidi, som leder den ena ensemblen och är initiativ- och uppfinningsrik, har arrangerat lite enkelriktat Skype-spelande några gånger. Det var roligt att se spelkompisarna i bild men i övrigt blev det ganska torftigt. Samtidig rycker det hela tiden i speltarmen och solostyckena har efter en tid tappat sin attraktionsförmåga. Vad göra?


Jag återupptog mitt blockflöjtsspel efter en nästan 40-årig yrkeskarriär där datorn varit ett centralt arbetsinstrument. Det var då ganska naturligt, när pappershögarna med noter började bli höga och svåra att hitta i, att jag köpte mig en iPad och digitaliserade allt. Det tog mycket tid och disciplin att lägga in och kategorisera alla noter, men väl där var det underbart att snabbt hitta och plocka fram det man vill spela. Vid det här laget har jag mer än 1’200 stycken i paddan.  Som en konsekvens har jag blivit utsedd till notfiskal i den ena ensemblen. En mobil skrivare gör att det är superlätt att skiva ut en stämma som plötsligt fattas p g a glömska eller stämbyte.


Hur laddar man upp noter och organiserar dem? Jag har en app som heter forScore som jag är väldigt nöjd med. När jag laddat ner några noter i pdf-format kategoriserar jag dem efter Tonsättare, Genre (Renässans, Barock, Nutida etc), Nyckelord (antal blockflöjter) och etiketter (t ex SSATB). Det blir då enkelt att söka upp notera man vill spela vid ett visst tillfälle. Är vi 3 söker jag på antingen nyckelord 3 blockflöjter eller tex ATB om vi vill spela med den besättningen.


Om ett stycke eller en stämma är noterat över flera sidor behöver man en fotpedal för att ’vända blad’. Jag har en AirTurn pedal som finns i två olika versioner.


Allt jag nämnt ovan är ju saker som kommer väl till pass även när man spelar i ensemble (om man bara lär sig att ’stampa’ lagom på pedalen så att det inte blir flera sidvändningar på en gång.

ForScore.                      Fotoscore & Notateme.                  Sibelius notprogram

Om jag hör ett stycke jag tycker om (t ex på Spotify eller P2) och tror att det kanske redan finns eller skulle kunna gå att arrangera för blockflöjter söker jag efter noter på nätet, i första hand på www.imslp.com, men det kan även finnas fina noter på Gardane Flauto Dolce eller Dolmetsch Online. Sannolikheten att man hittar noterna på renässans eller barockmusik är stora. Då laddar jag ner dem i .pdf-format och för över dem till iPaden.


Photoscore & NotateMe Ultimate är ett program från Avid, som även tillhandahåller notprogramet Sibelius, och som översätter noter i .pdf-format till Musicxml- eller midi-format eller i ett optimerat format för Sibeliusprogrammet. Photoscore & NotateMe finns i en Light-version som dock inte är så bra utan kräver en hel del efterarbete för att få ett fungerande partitur. Ultimate-versionen har nackdelen att den är dyr (en engångskostnad).


Sedan kan man ladda ner filen till det notprogram man har och bearbeta, skapa ljudfiler etc. MuseScore 3 finns fritt att ladda ner från nätet. Sibeliusprogrammet kostar en hel del pengar men de ljudfiler man kan skapa i detta program har högre kvalitet. Vill man inte lägga ner pengar på ett notprogram är MuseScore 3 ett mycket bra alternativ.


Jag brukar skapa ljudfiler med alla stämmor med till att börja med och ladda ned dem i appen AmazingSlowDowner där man kan reglera tempo och även tonhöjd (om man t ex vill spela lågstämt). Klart!


När det är dags att spela med min virtuella ensemble sätter jag iPaden på notstället, drar på mig hörlurarna, tar fram noterna jag vill spela (partituret eller stämman), plockar fram stycket i AmazingSlowDowner och ställer in ev tempo- och tonhöjdsjusteringar och startar inräkningen. Sedan går jag tillbaka till noterna i ForScore och börjar spela! Mina spelkompisar är väldigt disciplinerade – de spelar och intonerar alltid rätt, taktfast och kommer aldrig av sig! Ett väldigt bra sätt att öva in ett stycke på – men lite tråkigt i längden med det metronomiska tempot. Länge leve levande spelkompisar!


Är du intresserad av att pröva på? Skicka ett mail till mig med dina önskemål (typ av stycke, tonsättare, besättning etc) till kan jag nog hitta något som kan vara intressant att testa. Har du några noter du tycker speciellt om – skicka mig dem i .pdf-format så gör jag en ljudfil av dom. Vi du ha alla stämmor eller music minus one? Jag kan nog ordna det mesta.



---------------------------------------------

Mejl till Johan: johan@areskoug.se

Publicerat av Sparf Alexandra 2022-04-17. Tema: Proffs
Text: Sparf Alexandra & Woodpeckers


Hej Woodpeckers! Vilka är ni?

Caroline Eidsten Dahl från Norge, Katarina Widell från Sverige, Pernille Petersen från Danmark och Kate Hearne från Irland. En värdefull del för oss är att vi är väldigt goda vänner. Vi skrattar mycket och vi står ut med varandra även under en 5 timmar lång bilresa och vi vågar vara öppna och raka mot varandra i vårt repetitionsarbete. Win Win!


Hur bildades gruppen? 

Vi träffades på Kungl. Musikhögskolan för ca 20 år sedan; Caroline, Katarina, Kate och Per Gross. Vi började spela som en schemalagd kammarmusikensemble för Clas Pehrsson och Dan Laurin. Därefter började vi sakteligen giga ihop. Efter några år döpte vi gruppen till Woodpeckers och gjorde våra första utlandsturnéer. Efter ytterligare några år började danska Pernille Petersen spela i kvartetten och vi blev den konstellation vi är idag med fyra tjejer. 


Ni har ett skivsläpp på gång! Berätta mer om bakgrunden och målet med skivan:

Vi har under många år spelat ett program som vi kallar för Borrowed, not stolen! Musik av barocktonsättare såsom Bach, Telemann och Vivaldi inlindat i folkmelodier från våra respektive länder; Sverige, Norge, Danmark och Irland. Under barocken var det vanligt att ”låna” musik skrivet för andra instrument liksom vi gör i det här programmet. Därav namnet Borrowed, not stolen!. Detta blir vår första skiva som kvartett och vi har längtat efter att äntligen få bjuda på våra absoluta barockfavoriter. 


Hur har inspelningarna gått? 

Inspelningsdag nummer 1 har gått över all förväntan. Samarbetet med LAWO Classics funkar otroligt fint och vi har extremt roligt tillsammans. 

Vad händer när skivan släpps? 

Vi vill gärna försöka få till en releaseturné i Skandinavien och på Irland. Det är alltid trevligt att spela för sin hemmapublik. 


Kommer albumnet finnas på spotify? 

Självklart! Håll utkik. Den som väntar på något gott…!


Hur lägger man upp arbetet inför att spela in en skiva? 

Först och främst väljer du repertoar. En idé kring vad du vill förmedla. Därefter sker planering gällande det praktiska, såsom skriva kontrakt med skivbolag eller spela in på egen hand. Finansiering, inspelningslokal osv.

När det börjar närma sig inspelning...

Att vara väl förberedd betyder mycket. Det spar om inte annat, mycket tid och energi och energi behövs för att orka hålla koncentrationen under många timmar i rad. Så välrepeterade stycken är viktigt. Vidare är det fint att ha en gemensam klang som funkar ihop. Välj instrument som passar bra klangligt och som är i någorlunda samma pitch. Det är också en fördel att ha en tydlig inspelningsplan. Vilka låtar spelar du in först? Vi är väldigt priviligierade som har så bra samarbete med LAWO, som fixar allt ifrån inspelningslokal till allt kring skivsläpp, Spotify och marknadsföring. 


Vi undar kanske, vad händer nu?

Vi kan nu läsa på Woodpeckers Facbook att inspelningarna är klara och att det gått bra. Skivan är överlämnad till producenten och snart får vi lyssna till det nya albumnet. Vi längtar!


"Borrowed, not stolen!"


____________________________________________

Woodpeckers Facebook


Woodpeckers Hemsida


Woodpeckers Youtube