För dig som är intresserad av att åka på sommarkurs, här kommer tre deltagarporträtt från sommarens upplaga av Glimåkra Blockflöjtsdagar.

Hedda Martén, 15 år från strax utanför Göteborg, hade goda förväntningar inför årets läger. Hon började spela blockflöjt för 8 år sedan när hela klassen fick pröva på, och hon tyckte snabbt att det var något hon ville fortsätta med. Martén har varit med på ”Glimåkralägret” många gånger innan, och har alltid haft väldigt roligt. En av de bästa grejerna med lägret är att man får lära känna och umgås med så många nya vänner utanför ens normala kretsar från hemtrakten, förklarar hon. Det är trevligt att träffa alla människorna som varit med förra året och höra allt som hänt i deras liv under tiden.

En annan av de bästa grejerna med Glimåkra Blockflöjtsdagar är att man blir väldigt motiverad att spela och bli bättre på flöjten eftersom alla andra är så motiverade också. ”Vid slutet av Glimåkralägret är det såklart skönt att komma hem, men jag längtar omedelbart tills nästa läger. Man ångrar aldrig att man åker hit” säger Martén.

Signe Lundström är också 15 år gammal, och är från Ystadstrakten. När hon var liten blev hon av en händelse väldigt sugen på att spela blockflöjt, och började spela på egen hand tillochmed innan hon fick börja på kulturskolan. Nu har hon spelat i 7 år och är här på sitt andra Glimåkraläger. Bland det bästa med lägret är såklart att lära känna alla nya människor, instämmer Lundström. Hon har umgåtts med flera från hennes egna ensemble såväl som människor från andra delar av landet. ”Det är ofattbart hur snabbt man lär känna folk här, framför allt när man har något gemensamt att prata om, typ som [musikalen] Hamilton eller en jobbig stämma man spelar tillsammans på flöjten”, berättar Lundström. Hon fortsätter med att berätta hur hon var plågad förra året av en besvärlig basstämma på ett stycke, men även det hade sina fördelar, just eftersom hon tillslut blev bättre på basstämman och hon kunde som sagt öva den tillsammans med nya vänner med samma stämma.

Betty Abraham från Lund är 18 år gammal och har spelat i 9 år, men detta är första gången hon är med på Glimåkra Blockflöjtsdagar. ”Det har alltid varit något i vägen som gjort så jag inte kunnat, men nu är jag glad att jag äntligen fått uppleva vad alla mina kompisar i ensemblen alltid snackar om”, förklarar hon. Abraham ville ursprungligen spela piano, men kom inte in på kulturskolan med pianot. Istället fick hon plats på blockflöjten, vilket var så pass roligt att hon tackade nej till att börja på piano när en ledig plats dök upp. Hennes första intryck av Glimåkralägret var en liten chock över hur mycket alla verkade känna varandra, medan hon själv inte kände många fler än de från hennes egen ensemble. ”Men chocken lindrades av hur snabbt man liksom kom in i ”gänget”, det tog inte så lång tid innan folk betraktade en som om man varit med i fem år.” Bland det roligaste med Glimåkra är hur snabbt man lär sig ett stycke, tycker Abraham. Hon berättar hur ett stycke som annars skulle ta flera månader att bli bra på bemästrar en ensemble här på bara ett par dagar. ”En annan bra grej är hur otroligt mycket god mat man får här, det är nästan det bästa med Glimåkra” skrattar Betty Abraham. ”Jag förstår verkligen vad resten av min Lunda-ensemble babblar om.”

Reporter och skribent: Lukas Öreberg

Glimåkra Folkhögskola, 2021

Karin Oswald är barnspecialistundersköterskan men många järn i elden och en blockflöjt i handen. Förutom sitt arbete på Akademiska sjukhuset i Uppsala studerar hon halvtid till palliativ specialistundersköternsa, driver ett eget hantverksföretag och arbetar i butik där hon säljer sina alster. Wow! Blockflöjterna de hänger med på ett hörn.

I över 40 år har blockflöjten varit Karins förlängda del av henne själv, som hon själv uttrycker sig. Hennes största fan är hennes far och han konstaterar ofta ”Du spelar åt hel—te för lite”. Karin håller med hennes far i detta då hon just nu inte spelar alls eller med någon på hemmaplan, förutom lyxen att kunna spela med systersonen Olle då de ses. Som barn och ungdom tog Karin lektioner och som vuxen har hon gått en folkmusikkurs för Pelle Björnlert. Eleverna för Pelle brukade ses för spel innan pandemin, vi håller alla tummar att träffarna kommer igång igen!

Karin skriver i vår intervju: Annars är det sommarkurserna som är mitt spelvattenhål! Jag har provat på lite olika, både folkmusik med blandade instrument, och mer blockflöjtsbaserade. Den ständigt återkommande kursen är Musikveckan i Bäckedal för stråkar och blockflöjt. I år var det mitt tjugoårsjubileum, jag var där första gången 2001, och sedan 2010 har jag varit där varje år. Oftast som deltagare hela veckan, men ett par gånger har jag bara kunnat åka upp dagen innan och varit med på konserten i någon enkel stämma i storgrupp. Att komma dit är som att komma hem, och eftersom så många återvänder så åker jag dit minst lika mycket för det sociala, för att träffa och spela med vänner.

Lifehack älskar vi såklart, att klämma in spel och tid till flöjterna är alltid klurigt för de som har blockflöjterna som intresse och ska hinna med andra jobb/studier. Karin levererar ett lifehack: Ofta tar jag med mig en flöjt ner till tvättstugan, och spelar medan jag väntar på att maskinen ska gå klart! Så bra idé!

Karin fortsätter: Inspirationen till att ta fram flöjten kommer oftast ur ett yttre incitament, som att jag ska på något levande rollspel eller på en gudstjänst, eller har blivit ombedd att spela på bröllop, dop eller begravning. Då händer det också att jag komponerar ett särskilt stycke för detta tillfällle.

Det är två minnen jag skulle vilja lyfta fram. Ett är från högstadiet, som inte var den bästa tiden i mitt liv, milt sagt. Jag var med i en musikteaterföreställning, och spelade sopranino till ett finstämt stycke. Efter det skulle jag snabbt gå runt scenen bakom kulissen. Vid ett tillfälle fick jag en kram i flykten av vår scenarbetare, som sa: "Fan Karin, du är så jävla BRA!" Den kramen sitter i ännu, trettiofem år senare. Jag önskar att han visste hur mycket den har betytt för mig.

Det andra tillfället är både sorgligt och vackert.
Min syster dog oväntat för några år sedan. Jag planerade all musik med kantorn, och spelade i nästan varje stycke. Det var många som ville ta farväl, så det musikstycke vi hade förberett för att spela då tog slut snabbt. Kantorn fortsatte spela i boken som stod på orgeln, och jag hakade på. Så spelade vi där, låt efter låt. Många frågade mig hur jag klarade av att spela en så känsloladdad dag, men det var mitt sätt att visa kärlek och sorg. Jag spelade för min syster, inte för någon annan. Gråten kom inte ur ögonen utan ur fingrarna. 

När vi ändå är igång så kommer här ett underbart minne till: Min dröm som ung var att en dag när jag var vuxen och tjänade pengar kunna köpa en ebenholzflöjt*. Det var det absolut finaste jag då visste om! När min billiga sopranino i okänt träslag sprack, så fick jag en ny i ebenholz av mina föräldrar! Den lyckan går inte att beskriva. Efter en musikskolekonsert, då jag hade spelat på min underbara, exklusiva flöjt, frågade en åhörare med förståsigpåare: "Är det en plastflöjt du har?" Min pappa hade svårt att hålla sig för skratt när han såg min min. "Om blickar hade kunnat döda..." 

Flöjterna är verkligen med oss i högt och lågt. Stort Tack Karin för att du delar med dig av dina minnen. I länkarna nedan får ni höra Karin spela.

_________________________________

Brudmarschmedley av Karin Oswald- Youtube

Kajsas Disputationsmelodi av Karin Oswald- Youtube

Malins Rondo av Karin Oswald - Youtube

Avskedsrondo av Karin Oswald - Youtube

Foto 1: Karins minsta flöjt, ett spelbar smycke i C.

Foto 2: Karin tillsammas med sin systerson Olle Oswald.

*Ebenholts - träslag läs mer här.

Jag öppnar Sophies mejl och börjar läsa svaren till de frågor jag skickat. Snart läser jag ett stycke som får mig att rysa till. Sophie skriver När jag satt och lyssnade på flöjter med olika träslag på en hemsida så kände jag mig plötsligt som Harry Potter i trollstavsaffären.”Det är inte du som väljer trollstaven utan trollstaven som väljer dig.” Ja! Där fick vi ord på känslan när man köper blockflöjt - det är precis så det är.

Sophie Malmros är frilandssångerskan som på fritiden spelar både blockflöjt och, den nyförvärvade, traversflöjten. Som vuxen studerade Sophie musiklinjen på folkhögskolan i Hemse på Gotland, det var där som Sophie första gången tog lektioner i blockflöjt. Den gamla plastflöjten från barndommen visade sig då gjort sitt och Sophie började leta efter en ny flöjt - i trä. Det var här som Sophie kände sig som Harry Potter i trollstavsaffären, visst är det en otroligt bra jämförelse!?

Sophie var riktigt nära att klicka hem flöjter i det hårdare träslaget Grenadill men precis i sista sekund ändrades känslan och det blev istället en sopran och en alt i det vackra träslaget oliv. Sophie skriver: I mina öron är det raka motsatsen till grenadill-klangen. Grenadill lät klart och starkt. Oliven lät mer blåsig men också mer levande i jämförelse. Och det var den jag skulle ha! Sedan köpte jag en billig Yamaha-tenor i plast i på blocket. Jag gillar mest de mörka klangerna har jag märkt. Utöver det ligger det många billiga blockflöjter härhemma som jag fyndat här och där. Och en del har jag fått av snälla vänner. Man kan inte ha för många flöjter!

Sophie använder flöjterna som en vilopaus eller komplement till sitt arbete med sången: Jag spelar bara för att jag tycker det är roligt. Ibland när jag har övat sång länge, så fortsätter jag med flöjtspel och så får min egen röst vila. Det är väldigt praktiskt att ha fler instrument att alternera med när man är igång och övar. Och när en flöjt blivit hes byter man till nästa. Jag tänker ofta att jag och min röst är besläktad med flöjten. Vi är båda flöjter, och vi är båda röster. Sång och flöjt har ju ofta samma repertoar också. Så jag spelar gärna det som jag övar att sjunga och vice versa.

Musiken som spelas är allt från medeltid- till renässans men även folkmusik från hela världen. Sophie berättar: Bara melodin är sådär skimrande vacker, så att man vill gå och nynna på den.

Nu ligger fokuset på att lära sig mer på traversflöjten, hur man får till luften på ett bra sätt och hur det senare kan bli mer musikaliskt spelande av det som idag är ett nybörjarspel. Sophie lyfter att det är roligt att vara nybörjare - då ser/hör man framstegen tydligare.

Innan vi avslutar så ger vi oss in i den magiska världen av Harry Potter igen, Sophie skriver: En sak apropå Harry Potter, som jag tycker är väldigt kul och lite suspekt, är att det är så mycket ”magi” kring flöjter. När man ex. läser om hur man ska spela in en ny flöjt beskrivs det på ett närmast sagoaktigt sätt. När man spelar in en ny flöjt ska man själv ha en uppfattning hur man vill att varje ton ska låta och få flöjten att fatta galoppen. Flöjten ska forma sitt ljud efter din önskan och din inre röst. Nu när jag trilskas med att få traversflöjten att spela rent (renässanstraversflöjten har inga klaffar som garanterar helt rena toner) så har jag läst saker som att vissa toner liksom ska ”drickas” eller att man ska tänka den rena tonen uppåt eller neråt inom sig, och så fogar sig flöjten efter det. Och det är professorer som skriver detta, inga knasbollar! Det knasigaste är att det funkar!

Det får mig att tänka på flöjten som ett väldigt levande instrument som man liksom lever i symbios med. Spooky!

Jag tror att vi är många som håller med i Sophies koppling till den magiska världen. Det är verkligen något speciellt mellan träflöjt och ägare. Själv är jag så tacksam att vi tidigt fick köpa, och testa oss fram till, finare flöjter i trä. Nog var det så att min bruna, mjuka, lugna Moeck i päron hade valt mig redan innan vi började skicka runt flöjterna i ensemblen. Trä, ja, har du ingen än så är det ett riktigt bra mål att sträva mot. Sophie tipsar också: Köp en flöjt med barockgrepp, inte tyskt grepp.

_________________________________

Team Recorder - Choosing a wooden recorder

Blockflöjt Sverige - Barock vs Tyska grepp

När jag skrev den här artikeln började fundera på de, enligt mig, underbara Harry Potter filmerna. Jag skrev till min Harry Potter tokiga vän och hon skickade mig snabbt två scener där flöjter används i filmerna, här kommer de:
(Har du fler scener, berätta!)

Harry Potter and the Philosopher´s stone, besök hos Hagrid

Harrry Potter and the Prisonier of Azkaban, konsert Välkomstmiddag.