Publicerat av Sparf Alexandra 2021-09-19. Tema: Hobby


Karin Oswald är barnspecialistundersköterskan men många järn i elden och en blockflöjt i handen. Förutom sitt arbete på Akademiska sjukhuset i Uppsala studerar hon halvtid till palliativ specialistundersköternsa, driver ett eget hantverksföretag och arbetar i butik där hon säljer sina alster. Wow! Blockflöjterna de hänger med på ett hörn.


I över 40 år har blockflöjten varit Karins förlängda del av henne själv, som hon själv uttrycker sig. Hennes största fan är hennes far och han konstaterar ofta ”Du spelar åt hel—te för lite”. Karin håller med hennes far i detta då hon just nu inte spelar alls eller med någon på hemmaplan, förutom lyxen att kunna spela med systersonen Olle då de ses. Som barn och ungdom tog Karin lektioner och som vuxen har hon gått en folkmusikkurs för Pelle Björnlert. Eleverna för Pelle brukade ses för spel innan pandemin, vi håller alla tummar att träffarna kommer igång igen!


Karin skriver i vår intervju: Annars är det sommarkurserna som är mitt spelvattenhål! Jag har provat på lite olika, både folkmusik med blandade instrument, och mer blockflöjtsbaserade. Den ständigt återkommande kursen är Musikveckan i Bäckedal för stråkar och blockflöjt. I år var det mitt tjugoårsjubileum, jag var där första gången 2001, och sedan 2010 har jag varit där varje år. Oftast som deltagare hela veckan, men ett par gånger har jag bara kunnat åka upp dagen innan och varit med på konserten i någon enkel stämma i storgrupp. Att komma dit är som att komma hem, och eftersom så många återvänder så åker jag dit minst lika mycket för det sociala, för att träffa och spela med vänner.


Lifehack älskar vi såklart, att klämma in spel och tid till flöjterna är alltid klurigt för de som har blockflöjterna som intresse och ska hinna med andra jobb/studier. Karin levererar ett lifehack: Ofta tar jag med mig en flöjt ner till tvättstugan, och spelar medan jag väntar på att maskinen ska gå klart! Så bra idé!

Karin fortsätter: Inspirationen till att ta fram flöjten kommer oftast ur ett yttre incitament, som att jag ska på något levande rollspel eller på en gudstjänst, eller har blivit ombedd att spela på bröllop, dop eller begravning. Då händer det också att jag komponerar ett särskilt stycke för detta tillfällle.


Det är två minnen jag skulle vilja lyfta fram. Ett är från högstadiet, som inte var den bästa tiden i mitt liv, milt sagt. Jag var med i en musikteaterföreställning, och spelade sopranino till ett finstämt stycke. Efter det skulle jag snabbt gå runt scenen bakom kulissen. Vid ett tillfälle fick jag en kram i flykten av vår scenarbetare, som sa: "Fan Karin, du är så jävla BRA!" Den kramen sitter i ännu, trettiofem år senare. Jag önskar att han visste hur mycket den har betytt för mig.


Det andra tillfället är både sorgligt och vackert.
Min syster dog oväntat för några år sedan. Jag planerade all musik med kantorn, och spelade i nästan varje stycke. Det var många som ville ta farväl, så det musikstycke vi hade förberett för att spela då tog slut snabbt. Kantorn fortsatte spela i boken som stod på orgeln, och jag hakade på. Så spelade vi där, låt efter låt. Många frågade mig hur jag klarade av att spela en så känsloladdad dag, men det var mitt sätt att visa kärlek och sorg. Jag spelade för min syster, inte för någon annan. Gråten kom inte ur ögonen utan ur fingrarna. 

När vi ändå är igång så kommer här ett underbart minne till: Min dröm som ung var att en dag när jag var vuxen och tjänade pengar kunna köpa en ebenholzflöjt*. Det var det absolut finaste jag då visste om! När min billiga sopranino i okänt träslag sprack, så fick jag en ny i ebenholz av mina föräldrar! Den lyckan går inte att beskriva. Efter en musikskolekonsert, då jag hade spelat på min underbara, exklusiva flöjt, frågade en åhörare med förståsigpåare: "Är det en plastflöjt du har?" Min pappa hade svårt att hålla sig för skratt när han såg min min. "Om blickar hade kunnat döda..." 

Flöjterna är verkligen med oss i högt och lågt. Stort Tack Karin för att du delar med dig av dina minnen. I länkarna nedan får ni höra Karin spela.



_________________________________



Brudmarschmedley av Karin Oswald- Youtube


Kajsas Disputationsmelodi av Karin Oswald- Youtube

Malins Rondo av Karin Oswald - Youtube


Avskedsrondo av Karin Oswald - Youtube


Foto 1: Karins minsta flöjt, ett spelbar smycke i C.

Foto 2: Karin tillsammas med sin systerson Olle Oswald.

*Ebenholts - träslag läs mer här.

Publicerat av Sparf Alexandra 2021-09-12. Tema: Hobby


Jag öppnar Sophies mejl och börjar läsa svaren till de frågor jag skickat. Snart läser jag ett stycke som får mig att rysa till. Sophie skriver När jag satt och lyssnade på flöjter med olika träslag på en hemsida så kände jag mig plötsligt som Harry Potter i trollstavsaffären.”Det är inte du som väljer trollstaven utan trollstaven som väljer dig.” Ja! Där fick vi ord på känslan när man köper blockflöjt - det är precis så det är.


Sophie Malmros är frilandssångerskan som på fritiden spelar både blockflöjt och, den nyförvärvade, traversflöjten. Som vuxen studerade Sophie musiklinjen på folkhögskolan i Hemse på Gotland, det var där som Sophie första gången tog lektioner i blockflöjt. Den gamla plastflöjten från barndommen visade sig då gjort sitt och Sophie började leta efter en ny flöjt - i trä. Det var här som Sophie kände sig som Harry Potter i trollstavsaffären, visst är det en otroligt bra jämförelse!?


Sophie var riktigt nära att klicka hem flöjter i det hårdare träslaget Grenadill men precis i sista sekund ändrades känslan och det blev istället en sopran och en alt i det vackra träslaget oliv. Sophie skriver: I mina öron är det raka motsatsen till grenadill-klangen. Grenadill lät klart och starkt. Oliven lät mer blåsig men också mer levande i jämförelse. Och det var den jag skulle ha! Sedan köpte jag en billig Yamaha-tenor i plast i på blocket. Jag gillar mest de mörka klangerna har jag märkt. Utöver det ligger det många billiga blockflöjter härhemma som jag fyndat här och där. Och en del har jag fått av snälla vänner. Man kan inte ha för många flöjter!


Sophie använder flöjterna som en vilopaus eller komplement till sitt arbete med sången: Jag spelar bara för att jag tycker det är roligt. Ibland när jag har övat sång länge, så fortsätter jag med flöjtspel och så får min egen röst vila. Det är väldigt praktiskt att ha fler instrument att alternera med när man är igång och övar. Och när en flöjt blivit hes byter man till nästa. Jag tänker ofta att jag och min röst är besläktad med flöjten. Vi är båda flöjter, och vi är båda röster. Sång och flöjt har ju ofta samma repertoar också. Så jag spelar gärna det som jag övar att sjunga och vice versa.

Musiken som spelas är allt från medeltid- till renässans men även folkmusik från hela världen. Sophie berättar: Bara melodin är sådär skimrande vacker, så att man vill gå och nynna på den.


Nu ligger fokuset på att lära sig mer på traversflöjten, hur man får till luften på ett bra sätt och hur det senare kan bli mer musikaliskt spelande av det som idag är ett nybörjarspel. Sophie lyfter att det är roligt att vara nybörjare - då ser/hör man framstegen tydligare.


Innan vi avslutar så ger vi oss in i den magiska världen av Harry Potter igen, Sophie skriver: En sak apropå Harry Potter, som jag tycker är väldigt kul och lite suspekt, är att det är så mycket ”magi” kring flöjter. När man ex. läser om hur man ska spela in en ny flöjt beskrivs det på ett närmast sagoaktigt sätt. När man spelar in en ny flöjt ska man själv ha en uppfattning hur man vill att varje ton ska låta och få flöjten att fatta galoppen. Flöjten ska forma sitt ljud efter din önskan och din inre röst. Nu när jag trilskas med att få traversflöjten att spela rent (renässanstraversflöjten har inga klaffar som garanterar helt rena toner) så har jag läst saker som att vissa toner liksom ska ”drickas” eller att man ska tänka den rena tonen uppåt eller neråt inom sig, och så fogar sig flöjten efter det. Och det är professorer som skriver detta, inga knasbollar! Det knasigaste är att det funkar!

Det får mig att tänka på flöjten som ett väldigt levande instrument som man liksom lever i symbios med. Spooky!


Jag tror att vi är många som håller med i Sophies koppling till den magiska världen. Det är verkligen något speciellt mellan träflöjt och ägare. Själv är jag så tacksam att vi tidigt fick köpa, och testa oss fram till, finare flöjter i trä. Nog var det så att min bruna, mjuka, lugna Moeck i päron hade valt mig redan innan vi började skicka runt flöjterna i ensemblen. Trä, ja, har du ingen än så är det ett riktigt bra mål att sträva mot. Sophie tipsar också: Köp en flöjt med barockgrepp, inte tyskt grepp.



_________________________________

Team Recorder - Choosing a wooden recorder


Blockflöjt Sverige - Barock vs Tyska grepp



När jag skrev den här artikeln började fundera på de, enligt mig, underbara Harry Potter filmerna. Jag skrev till min Harry Potter tokiga vän och hon skickade mig snabbt två scener där flöjter används i filmerna, här kommer de:
(Har du fler scener, berätta!)

Harry Potter and the Philosopher´s stone, besök hos Hagrid

Harrry Potter and the Prisonier of Azkaban, konsert Välkomstmiddag.



Publicerat av Sparf Alexandra 2021-09-05. Tema: Utbildning


Ovant, roligt, spännande och ÄNTLIGEN! Det här är några av av orden som dyker upp när jag frågar mina kurskamrater om vad de tycker om att få vara på kurs igen. I helgen var vi 15 blockflöjtister som samlades i Stockholm för att spela tillsammans.


Kursen arrangerades av Folk Flute Academys Görans Månsson och Kim Persson. Gäst-föreläsare var även Kristine West. Med en blandning av solo-lektioner, mindre och större grupper, gehörspel och tekniktips var vi ett ganska trött gäng, fulla av inpiration, som reste ut över Sverige igen den här eftermiddagen. 


Vi har fått grottat ner oss i schottisar, polskor, visor och vallåtsmodus med mera! Lyssnat på en hej dundrandes lärar-konsert och såklart har vi diskuterat en och annan flöjt och vart sjutton ska vi äta någonstans? 

TACK! För en fantastik helg allihop! Extra tack till våra lärare Göran, Kim och Kristin som gjort detta möjligt.

Jag har, precis som mina kurskamrater, njutit av att få spela igen. Koncentrerat mig så hjärnan exploderat för att lära in på gehör och kommit på en massa roliga projekt och idéer för framtiden. Klockan har blivit sent så därför pausar jag texten här och ni här njuta av massor av bilder från helgen.

Text och Fot: Sparf Alexandra Larsson